Julaftonspromenad
torsdag 10 januari 2008
När jag var ute och lekte på julaftons morgon fick jag syn på några som kom gående över åkrarna. Det var min kusin Devil med sin husse och matte. Matte sa att vi skulle gå en promenad med dem.
Shit alltså, jag är ju lite rädd för den där vargen! Tur att han har koppel på sig!
Vart jag än gick så stod vargen där och tittade på mig, hua! Han viftade på svansen men jag är säker på att han ville äta upp mig.
Det var inte så mycket snö men stora vita iskristaller täckte marken och träden, det var fint tycker jag.
Jag blev alldeles sprallig och fick tokfnatt, sprang runt runt och min kusin Devil fattade ingenting. Han har inte en chans att komma ifatt mig!
När vi skulle gå över isarna fick jag ha koppel på mig för matte ville inte att jag skulle springa och bryta benen. Det var väldigt halt att gå på isen. Det var lite läskigt.
Devil slickade sig om munnen, jag tror han menade att han ville äta upp mig.
Hallå! Lämna mig inte ensam här i storskogen!
Devil spanade in några rådjur.
Han skällde på dom.
Då blev Devils husse arg och sa att han skulle vara tyst. Devil gör alltid som sin husse säger.
This entry was posted
on torsdag 10 januari 2008 at 15:19.
You can skip to the end and leave a response.
11 januari 2008 kl. 10:59
Så vakker han er, den der vargen.. Du har ingenting å frykte, Justus, det er bare å springe fra alle som ser farlige ut! Det gjør alltid jeg - taper aldri! Miro